Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten.

Mja så känns det ibland, nu är faktist en sån gång. Varför är det alltid på kvällen/natten som tankar och liknande börjar spöka?

Just nu så känns det bara jobbigt, hatar att klaga och ha mig men det hjälper ju att skriva av sig lite.

Vissa saker gör mig rätt ledsen, jag vet inte riktigt varför faktist det bara är så helt enkelt och tyvärr så kan man ju inte styra över sina känslor. Tro mig jag har försökt, gång på gång.
Jag trodde att det skulle hjälpa att komma hem lite men det verkar tyvärr inte som det, blir ju liksom inte samma sak när man bara kommer hit då och då, man hör ju liksom inte riktigt hemma här längre. Jag vet faktist inte riktigt vart jag hör hemma längre...liksom jag bor i Hofors...jag har vänner där...inte så många dock, jag har älsklingen och vårt hem där. Men ändå så känns det inte riktigt som att jag hör hemma där...jag är liksom fortfarande den där Sthlms-tjejen som inte känner till gatorna, områdena, känner knappt nåt folk, har inget förflutet där. Och då tycker man ju att jag borde känns mig hemma i Märsta, men neeej. Här har jag iofs hela mitt liv...mitt förflutna, min uppväxt. Men när jag är här nu så är det ju bara på besök det känner man ju, mitt gamla rum är omgjort, min familj har liksom gått vidare. Mina vänner har oxå gått vidare, så sjukt mycket har hänt sedan jag flyttade ut så jag vet varken in eller ut. Jag klandrar verkligen ingen för att de gått vidare utan jag har full förståelse. Känns konstigt bara. Liksom kan nån berätta för mig vart jag hör hemma? 100% förvirring.


Men iaf...vissa saker gör mig ledsen. Som sagt så vet jag inte varför. Jag KAN bara inte acceptera det av någon anledning, jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig förbi det för det är uppenbart att det inte är något som kommer att ges upp. Det kan jag väl antagligen inte kräva heller även fast jag gjort precis det.

Alla dessa känslor, det är just dom som får mig att känna mig så liten, så hjälplös på nåt sätt. Det enda jag kan göra är att gråta och det hjälper ju bara för stunden för dessa känslor och magsmärtor kommer tillbaka lika snabbt som de försvann, om inte snabbare.

Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av alla känslor och vara helt känslolös för ett tag. Bara slippa känna nånting för en stund...det skulle vara helt underbart!

Nu är det nattinatt.

PussHej!