CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

torsdag 3 april 2008

Det var en gång en hund, en katt och en mal...

En flicka låg i soffan en sen kväll och läste en bok. Allt i lägenheten var tyst och utanför trängde mörkret in i genom fönstrena. Spänningen i boken var hög...flickan var helt inne i bokens handling då helt plötsligt en katt kommer flygande upp i soffan och efter katten kommer en stor hund springande, flickan flyger upp ur soffan helt förskräckt av det som just hänt. Hon tittar runt och försöker lista ut vad det var som skapat denna uppståndelse och ser något på väggen en bit över henne. Hon tittar närmare och ser att det är en mal som desperat kämpar för sitt liv, den försöker hitta ett säkert ställe att gömma sig på. Men till dens stora förskräckelse så följer katten med....malan träffas av flertal slag av kattens tass och tappar till slut balansen och faller ner i soffan katten tar detta tillfälle iakt och gör ett jätteskutt och landar med båda tassarna över den lilla malen. Man tror att hoppet är ute för malen och katten lyfter förvänansfullt på tassarna för att tugga i sig sitt offer men malen använder sina sista krafter till ett försök att rymma. Malen lyckas precis lämna soffan och komma upp i luften då den ännu en gång träffas av ett hårt slag av katten som inte är villig att ge upp. Katten har lyckats få ett hårt grepp om malen som sprattlar för sitt liv, till slut så lyckas den komma loss men trycks ner mellan dynorna i soffan. Katten inser snabbt vilket misstag hon gjort och letar för fullt mellan dynorna när hon såg malen försvinna. Man ser ur illskan börjar växa i kattens ögon men hon tänker inte ge upp. Precis när man tror att den lilla malen lyckats undkomma det grymma ödet som katten föberett för den så ser jag nåt sprattla till mellan klona på katten när hon drar upp tasen mellan dynorna. Malen lyckades tyvärr inte klara sig undan det grymma ödet....sekunder senare så tuggar katten i glatt i sig den lilla malen och skuttar lyckligt iväg och levde lyckligt i alla sina dagar.

Detta är en sann historia som inträffade för bara några minuter sen precis här....i mitt vardagsrum och flickan i början av berättelsen, det är jag. :P


Jaha fortfarande inget svar om jobbet tyvär. Efter att ha vart så glad och positiv efter mitt samtal med henne för snart en vecka sen så börjar hoppet sakta rinna ut kan jag erkänna. Men liksom hur svårt kan det vara att ringa då? Hon lät ju så jäkla positiv och så när jag pratade med henne. Suck säger jag.

Idag så har jag inte gjort mycket...eller har väl inte gjort mycket de senaste dagarna om jag ska vara ärlig. Anders har jobbat natt den här veckan vilket har lett till att jag vart uppe väldigt sent och tittat på film men läst en jäkla massa. Vilket har lett till att jag sovit alldeles för länge på morgonen. Väldigt meningslösa dagar vill säga.
Detta kan ju vara anledningen till att jag så sällan skriver blogg nu mera. Finns liksom inget att skriva...inte ens små händelser.

Meen nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite mer innan jag ska sova :)

Nattinatt.

1 kommentarer:

Sandra sa...

Vilken gripande berättelse! *snyft* Man kunde verkligen känna den stackars malens desperation och dödsångest.. Så talangfullt! ;D