Händelserik dag!

Sista dagen i Märsta då...eller ah jag har ju några timmar imorrn oxå innan älsklingen kommer och hämtar mig :)
Men iaf...idag så har jag först vart och käkat lunchbuffe med Laura på morgonen eller förmiddagen, vet inte riktigt vad man ska kalla det :P hehe trevligt var det iaf, var kul att sitta och prata massa skit som på gamla goda tiden igen. Älskar denna tös.
Efter det så strosade vi runt på centrum lite i jakt efter dricka för vi var så jäkla törstiga. Sedan åkte jag hem medans Laura fortsatte hem till Emma.
Jag hann inte vara hemma speciellt länge innan jag blev beordrad att följa med mamma och syrran till Eurostop där mamma köpte lite nya underkläder till mig, sötis mamma :)
Sen kom vi hem och jag lagade lite snabb middag och satte mig sedan för att ta det lugnt vid datorn och då tog det inte många sekunder innan Laura började tjata på mig på msn att hon var sugen på glass och försökte jaga ut mig igen, men seg som jag var så orkade jag inte. Men när hon sedan skröt över att hon lyckats övertala Emma att följa med henne så kunde jag inte motstå längre och gav till slut upp och följde med.
Vi satte oss utanför kyrkan och åt våran glass och drack våran cola och pratade en massa gamla minnen och skrattade precis som förr. *sakna*
Efter några timmar så märkte vi att det hade blivit väldigt mörkt och extremt kallt så vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Efter att ha sagt hejdå till Emma så följde jag med Laura till hennes port för att jag sedan skulle fortsätta hem till syrran och hämta lite kläder som jag glömt där.
Sedan begav jag mig hem till mamma och pappa för att gå en kvällsrunda med Leo innan jag äntligen fick komma in och värma mig :P Och nu sitter jag här och ska väl snart sova så jag orkar parta imorrn när jag kommer hem igen.

Kommer sakna mina små älsklingar här när jag åker hem.

Älskar min Anders mest i världen. Oavsett vad.

Nattinatt.

Stånk och Stön.

Hehe blev inte riktigt en sån händelselös dag ändå som jag hade trott.
Typ vid 12:30 så kom syrran hit och sa att jag skulle hjälpa bära hennes gamla sängstomme från hennes lägenhet till mammas så det var bara att pallra sig iväg. Väl hemma hos mamma så skruvade vi ihop dem och ställde den på plats. Sedan skulle mamma och syrran åka till Ikea för att köpa syrrans nya sängstomme.
Så det var väldigt lugnt fram till 17:20 ungefär då syrran ringde och sa att jag skulle komma över till henne och hjälpa till att bära en resormadrass från henne till mamma så ännu en gång så fick man ställa upp och pallra sig dit. När vi väl hade fått över den hit så skulle vi flytta två av mammas resormadrasser hem till syrran för att hon skulle ha dom i hennes nya säng. Gissa om man var trött och svettig efter allt springande och släpande...var småskakis i armarna kan jag säga. Efter lite mat så var det bara monteringen av sängen och att lägga madrasserna på plats kvar. Efter allt slit så följde jag med mamma och pappa hem till dom igen för att slutligen fixa iordning sängen där som jag sover i. Shit vilken jobbig dag. Törsdig som en gris är jag oxå :P hehe.
Meen det är ju bra att röra på sig :P

Nu ska jag minnsan sitta här och inte göra npnting typ tills det är dags att ta nattrundan med leo och sen sova :P

Vill avsluta med att säga att jag älskar och saknar min älskling så sjukt jäkla mycket. Du är mitt allt älskling.

Pusshej!

It can't rain all the time...

Mjaha nu då var det ännu en dag med nya möjligheter. Måndag idag då...bara två dagar kvar innan det är dags att åka hem igen. Har väl som vanligt lite blandade känslor för det, dock av lite andra anledningar denna gång. Men jag vet ju även att ingenting blir bättre av att jag sitter här och gömmer mig, då skjuter jag bara upp det oundvikliga eller vad man ska säga.
Jag önskar att jag slapp må och känna som jag gör men det ser inte ut som att en lösning på problemet kommer att dyka upp inom en snar framtid så det är väl bara att sätta på sig leendet och försöka vara glad ändå.

Idag så händer nog ingenting skulle jag tro...mamma jobbar och sen ska hon och syrran till Ikea för hon ska köpa en ny säng. Hade vart skoj att följa med men med tanke på att dom ska pressa in en 160 säng i bilen så tvivlar jag att mitt feta arsle får plats oxå :P hehe. Så jag får snällt stanna hemma.

Imorrn så ska jag iaf på lunchbuffe med Laura, skönt att hinna träffa henne innan jag åker hem iaf. Så ska det bli väldigt skönt att få prata av mig lite med henne mellan fyra ögon och kanske få en update på vad som händer i storstan.

Pusshej!

Överaskning, överaskning...

Om det var illa förut så är det ingenting emot vad det är nu. Tänk vad man kan få reda på om man bara luskar tillräckligt länge.
Jag orkar inte mer, jag gör verkligen inte det.

Ha en bra dag mina damer och herrar.

Puss på nosen!

Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten.

Mja så känns det ibland, nu är faktist en sån gång. Varför är det alltid på kvällen/natten som tankar och liknande börjar spöka?

Just nu så känns det bara jobbigt, hatar att klaga och ha mig men det hjälper ju att skriva av sig lite.

Vissa saker gör mig rätt ledsen, jag vet inte riktigt varför faktist det bara är så helt enkelt och tyvärr så kan man ju inte styra över sina känslor. Tro mig jag har försökt, gång på gång.
Jag trodde att det skulle hjälpa att komma hem lite men det verkar tyvärr inte som det, blir ju liksom inte samma sak när man bara kommer hit då och då, man hör ju liksom inte riktigt hemma här längre. Jag vet faktist inte riktigt vart jag hör hemma längre...liksom jag bor i Hofors...jag har vänner där...inte så många dock, jag har älsklingen och vårt hem där. Men ändå så känns det inte riktigt som att jag hör hemma där...jag är liksom fortfarande den där Sthlms-tjejen som inte känner till gatorna, områdena, känner knappt nåt folk, har inget förflutet där. Och då tycker man ju att jag borde känns mig hemma i Märsta, men neeej. Här har jag iofs hela mitt liv...mitt förflutna, min uppväxt. Men när jag är här nu så är det ju bara på besök det känner man ju, mitt gamla rum är omgjort, min familj har liksom gått vidare. Mina vänner har oxå gått vidare, så sjukt mycket har hänt sedan jag flyttade ut så jag vet varken in eller ut. Jag klandrar verkligen ingen för att de gått vidare utan jag har full förståelse. Känns konstigt bara. Liksom kan nån berätta för mig vart jag hör hemma? 100% förvirring.


Men iaf...vissa saker gör mig ledsen. Som sagt så vet jag inte varför. Jag KAN bara inte acceptera det av någon anledning, jag vet verkligen inte hur jag ska ta mig förbi det för det är uppenbart att det inte är något som kommer att ges upp. Det kan jag väl antagligen inte kräva heller även fast jag gjort precis det.

Alla dessa känslor, det är just dom som får mig att känna mig så liten, så hjälplös på nåt sätt. Det enda jag kan göra är att gråta och det hjälper ju bara för stunden för dessa känslor och magsmärtor kommer tillbaka lika snabbt som de försvann, om inte snabbare.

Ibland önskar jag att jag bara kunde stänga av alla känslor och vara helt känslolös för ett tag. Bara slippa känna nånting för en stund...det skulle vara helt underbart!

Nu är det nattinatt.

PussHej!

Löööv!

Eller love som vissa oxå utalar det. Är inte det det absolut underbaraste som finns på den här jorden? Visst kan det vara det hemskaste och jobbigaste oxå men man kan ändå inte sluta tycka om den känslan. Det är verkligen en känsla som jag önskar alla människor på den här jorden, ALLA borde få uppleva Lycklig kärlek...alltså den underbara sorten som är besvarad.

Absolut ingenting går upp mot det där nykära pirret i magen bara av att tänka på en viss person, eller när det känns som att man när som helst kan smälta bort bara av att se personen. Att inte kunna sluta tänka på personen, drömma om honom/henne. Det går verkligen inte att beskriva den känslan.

För mig så tog det 18 år innan jag fick uppleva denna fantastiska känsla. Visst har jag under dessa 18 år gråtit många tårar pga saknaden av just den känslan. För att jag många gånger trott att jag hittat den men tyvärr visat sig att jag haft väldigt fel. Att bli lurad och sviken när man är som skörast och blottad är verkligen inte lätt...när man öppnar och ger sitt hjärta till någon så är man verkligen som skörast och då gör det ondare än nånsin att bli sviken.
På grund av att detta hänt ett x antal gånger så blir man mer reserverad och vill inte riktigt lämna ut sina känslor vilket leder till att man får väldigt svårt att lita på folk och hellre väljer att sköta sig själv.
Under den senare delen av dessa 18 år så var jag just så...reserverad och rädd för att öppna upp mig och lita på folk som påstod sig bara ville mig väl. Detta var absolut inget som jag mådde bra av...jag blev väldigt deprimerad och var det under en väldigt lång period även fast jag inte alltid visade det utåt.

På min artonårsdag så fick jag den bästa underbaraste presenten en människa nånsin kan få.
Jag fick dig. Just dig. Du som lyckades med det som ingen annan lyckats med...du öppnade mitt hjärta och fick det att må bra. Du fyllde mig med kärlek. Du visade gång på gång att du inte var en av dom som så många gånger tidigare öppnat mitt hjärta för att sedan trampa sönder det och sedan lämna mig i ensam i bitar. Du ville mig väl och du fyllde min tillvaro med lycka.
Mitt hjärta tog ett glädjeskutt varje gång du pratade med mig, tittade på mig, rörde mig.

Nu är jag snart 20 år och det är fortfarande du och jag. Tro det eller ej men jag känner fortfarande det nykära underbara pirret i magen när jag tittar på dig, när du rör mig, när jag hör din röst. Efter snart 2 år så är jag alltså precis lika kär i dig som jag var på min artonårsdag. Den dagen så räddade du mig ur ett mörker som jag inte vet hur jag skulle tagit mig ur utan dig...du är alltså mitt ljus i mörkret. Tanken på att förlora dig skrämmer mig så fruktansvärt mycket. Hur säker jag än är på oss och vad vi har så kan jag inte låta bli att skrämmas av tanken att förlora dig. Sånna som du finns inte i min värld...jag kunde aldrig i min vildaste fantasi för bara lite mer än 2 år sen ens våga drömma om att jag skulle träffa en sån underbar människa. Du är och kommer alltid vara det bästa som hänt mig. Och jag vill aldrig, aldrig förlora dig.



Hehe ja detta blev en liten kärleksförklaring eller nåt....kände bara att jag ville säga det :P

Jag älskar dig så sjukt mycket älskling.


PussHej!

Våååååår!

Ja man kan ju lugnt säga att våren är här...har ju vart så underbart fint väder länge nu. Liksom jag har legat ute och solat i tre dagar nu typ. FAN om nån tar mitt fina väder ifrån mig. Mitt, mitt, MIIITT!!

Ja nu har jag vart i Märsta i en vecka...och har väl hunnit med någorlunda mycket ändå, jag har iaf hunnit klippa mig vilket är det viktigaste. Sen så har jag ju faktist hunnit vara i Stockholm oxå...jag och syrran följde med mamma in till tandläkaren igår så passade vi på att gå runt och titta på lite kläder och så...fick en typ klänningstunika av mamma....jättesöt var den...från Indiska. Det var en väldigt trevlig dag faktist...var ju inte riktigt igår som jag var i Sthlm...till och med att åka buss och tåg kändes ovant fast jag gjorde det i tre år i treck när jag gick på gymnasiet och det var ju faktist bara ett år sen ungefär. Skumt det där.

Idag så har jag inte gjort nånting nyttigt eller spännande...jag har bara degat i solen idag och försökt få lite färg...känns dock som att det går segt på den punkten.
Fick dock nya leggins idag av mamma....välbehövt kan jag ju säga. Tack snälla lilla söta mamma :)


Vissa saker gör mig lite ledsen. Visst förstår jag att man inte kan tänka och tycka likadant om allt men det hade ändå vart trevligt med lite förstående. Men men så kan det väl kanske vara ibland.

Nu ska jag se tv innan det är dags att sussa :)

Pusshej!

Enriching Women's Lives

Mjaa nu är jag nyss hemkommen från en Mary Kay visning. Och för er som inte vet det så handlar det om smink och skönhetsprodukter. Visningen var hemma hos Marie och hölls av hennes mamma. Hehe tyvärr så var det inte många som kunde komma så blev bara mamma (som mest satt och tittade på), jag och Marie som var med. Jag och Marie provade glatt alla hudsalvor, ögonkrämer, djuprengörande tvålar, mascaror, läppglans...jaa you name it.
Kul var det iaf :)

Annars så har det inte hänt allt för mycket idag...har mest suttit i solen och njutit :) Älskade sol. Sen så har jag ju självklart gått på lite småpromenader med Leo oxå :)

Igår kväll så kom syster hem från Borås oxå...trevligt var det att träffa henne oxå. Har kännts lite konstigt att vara här utan att träffa henne...man är liksom van vid det sen jag flyttade hemifrån. Men men nu är hon hemma därifrån iaf och på Torsdag är hon ledig från jobbet så då ska vi följa med mamma till stan när hon ska till tandläkaren och så ska vi väl kanske gå runt där lite... vi får se vad som händer :)

Skulle gärna vilja hinna hitta på lite mer saker när jag är här men det är lite svårt att bara gå iväg när jag har Leo med mig...vill ju inte lämna honom på mina föräldrar hela tiden liksom. Vi får se...kanske går att lösa på nåt sätt...hoppas på det.

Det får räcka för tillfället.


Pusshej!

You laugh because I'm different...I laugh cause I just farted!

Hahaha blev helt kär i min rubrik nu :P

Sol, sol, stråååålande sol. Ja idag har det minst sagt vart soligt, det har vart helt underbart väder idag. Var nästan som sommar faktist. Love it!

Det tråkiga idag var ju att Anders åkte hem och lämnade mig och Leo ensamma här imorse för att åka hem och jobba och vara duktig. Det som var så mysigt att spendera helgen med honom, jaa jag vet att vi bor tillsammans men det blir lite annorlunda när man kommer bort lite. Jag tror att det ibland krävs att komma till en annan plats och spendera några dagar där, det är uppfriskande och skönt. Man tröttnar liksom på allt gammalt vanligt.

Helgen har dock vart väldigt lugn, har inte hänt allt för mycket än. I fredags så hände ju inget alls nästan som ni redan vet. Och igår så blev det action redan från morgonen...vi vaknade ganska sent och jag som skulle klippa mig kom på att dom kanske inte hade öppet så länge på en lördag . Jag flög upp ganska snabbt och kollade på en sån där lapp från stället man kan hämta där det står priser och sånt och där stod det att de hade öppet till 15:00. Så jag ringde mor min som skulle få den äran att skjutsa ner mig dit och hon blev minst sagt stressad när hon fick veta tiden och stressade på mig så jag fick slita upp älsklingen och slänga i mig lite frukost och ta en snabbdusch eftersom jag hade massa spray och grejjer i håret och slänga på mig kläder och springa iväg.
Skönt som sjutton var det att bli friserad, var ju ett ganska bra tag sen jag fick en riktig frisyr...över ett år faktist pga permanenten. Meen nu alla jäkla krullar borta och det för gott.
Väldigt nöjd blev jag med frisyren oxå...och hon som klippte var toppen. Ung söt tjej som lyssnade och fattade hur man ville ha det, Great!

Men jaa..för att återkomma till idag då. Sen älsklingen åkte så har jag och mamma vart på Eurostop och jag fick ett par jeanse, välbehövt kan man ju säga. Efter det så gick vi ut och kammade av Leo igen...han tappar ju päls som en tok...usch för vinterpäls :P
Sen så gick vi iaf ut igen för att kasta lite boll och tog denna gång med oss Bella. Ojoj vad dom sprang...fast Leo suger verkligen på det där...det blev mer att Bella sprang efter bollen och Leo sprang efter Bella...PUCKO!
Men vi nådde vårt mål...båda vovvarna var helt slut när vi kom hem och somnade båda i gräset efter att ha tömt varsin stor skål med vatten.
(skäms på Sandra, du vet varför. Regn och snö till dig!) ;P

Efter lite slappande i solen så var det dags för mat och för ovanlighetensskull för mig så var det minst sagt nyttig mat :P Mamma hade gjort i ordningen en stor tallrik med allt det goda från grönsaker...allt från rivna moröttet till gurka och tomat med lite köttfärs med creame freish...jaja visst det låter kanske konstigt men det var sjukt gott och mättande :) Fräsht är kanske rätt ord :)

Nu är jag bara vääääldigt seg och orkar inte göra så mycket så passar på att sitta lite här nu när solen gått ner och kylan smygit sig på.

Det var allt för mig.

Pusshej!

Going to the Märsta!

Igår var en riktig hurtdag eller ja den började så iaf. Jag vaknade runt 11:30 tror jag (jaja sent jag vet) och ungefär samtidigt som jag slog upp ögonen så pep mobilen (SMS)...det var min kära lilla Sandra som undrade om jag var vaken (snacka om tajming). Jag svarade och gick upp för att som vanligt börja min morgon rutin med att först ge djuren mat och vatten och sedan borta tänderna. När detta var klart så hade jag blivit uppmanade att logga in på IMVU där Sandra väntade. Vi pratade lite innan jag kom på att jag hade ett kontrakt att lämna in om sommarjobbet och frågade om hon ville följa med mig och lämna det. Snäll som hon var gick hon med på detta och vi bestämde att vi skulle gå på en skogspromenad med vovvarna efteråt. Ca 15 minuster senare så var vi båda ute och påväg till Persgården...nästan utanför porten mötte vi Johan som precis hade slutat sitt pass och var på väg hem....meen blev tyvärr tvingad att hålla en hund medans jag sprang in med lappen. Det tog väl sådär 20 sekunder och jag var så stolt över mig själv när jag begav mig tillbaka till de andra. Vi sa hejdå till Johan och begav oss mot skogen i strålande solsken.
Efter att ha gått på vägen ett tag så hittade vi en mysig liten stig som ledde in i skogen och bestämde oss för att undersöka den. Vi begav djupare och djupare in i skogen tills vi tillslut fick syn på något som såg ut som ett vindskydd...vi blev väldigt nyfikna och gick närmare och såg ganska snart en stor hinderbana typ....rolig såg den ut iaf, den hade stegar och rep lindade runt träden och allt möjligt. Spännande spännande.
Efter att ha undersökt allt så gick vi vidare och hemmåt. När vi äntligen var hemma så kollade vi på klockan och insåg till våran förtjusning att vi hade vart ute och vandrat i 1,5 timme, liksom är inte det ganska duktigt eller? :P
Vi var båda ganska trötta och varma så vi begav oss hem och resten av kvällen var ganska lugn...efter att Andres åkte till jobbet så chattade jag bara lite med Sandra, packade och tittade på serier innan det var dags att sussa för att orka gå upp tidigt dagen efter (blev dock inte förrens 02 tiden) :S

Yees och nu sitter man här då...i Märsta igen alltså och gör inte så mycket för tillfället. Anders ligger hemma i min systers lägenhet och sussar sött nu och mamma är på jobbet, så det är bara jag, pappa, Leo och Bella (mammas vovve) hemma hos mina föräldrar för tillfället. Väldigt lugnt är det, nästan för lugnt, pga den tidiga resan så måste jag faktist erkänna att jag är lagom trött just nu, jag är ju inte riktigt van vid att gå upp tidigt längre. klockan 06:20 blev jag väckt i morse av älsklingen som då var på väg hem från jobbet och skulle hämta upp mig för att sedan åka ner hit. Såå då var det bara att pallra sig upp ur sängen och sätta igång och ta fram och packa ner det sista som skulle med innan vi skulle rulla iväg. Kommer inte riktigt ihåg exakt när vi kom iväg men våran planering att komma fram 09:30 stämde nog rätt så bra har jag för mig.

Sen vi kom fram så har jag faktist hunnit med en hel del tycker jag. Jag har ätit frukost, borstat bort Leos vinterpäls (vilket var en hel del), hjälpt pappa ta ner lite grejer i förrådet, vart ute på en promenix med Leo i solen (underbara sol!), sen så har jag faktist tittat lite på tv oxå vilket var extremt länge sen sist. Men nu så sitter jag bara här och håller på att somna typ i väntan på att nåt spännande ska hända :P

Planerna för kvällen är ännu väldigt ovissa. jag tror ju iofs inte att det kommer hända allt för mycket...liksom jag är trött och jag antar att älsklingen inte kommer att vara speciellt pigg senare heller pga den långa körningen och nattpasset han jobbade igår natt. Så några större händelser får nog vänta tills imorrn.

Jag hoppas på att få åka till frissan imorrn vilket egentligen var största anledningen till att jag skulle hit från första början :D Men vi får se, blir det inte imorrn så har jag ju en hel vecka på mig ändå så det löser sig nog.

Tack för mig.

Pusshej!

En liten uppdatering!

Hej hopp.
Ja nu var det så där länge sen jag skrev igen...skämms på mig!
Hehe vet inte varför faktist som vanligt, eller ja nu tror jag faktist mer att det var för att jag totalt hade glömt bort det mesta som har med bloggar att göra. Har knappt läst vännernas blogg heller så, i Lauras blogg hade jag väldigt mycket att ta igen eftersom hon är den som är duktigast på att skriva regelbundet. Duktig flicka det där. Och jag är glad för hennes skull att hon fick en lyckad kväll igår. Och att hon ÄNTLIGEN fick se dom live...hehe det var ju verkligen på tiden.

Annars så är det tisdag idag tror jag, ja det ska nog stämma. Anders jobbar eftermiddag så han kommer inte hem förrens runt 23 tiden om allt går som det ska.
Såå idag så passade jag på att diska en jäkla massa disk som jag egentligen skulle ha gjort igår men som det inte fanns tid eller ork för. Men nu så är det i alla fall gjort och så rengjorde jag ugnen, torkade lite skåpluckor och flyttade runt lite grejjer. Så nu är jag nog nöjd för idag förutom att hunden ska duschas senare. Jag vill nog säga att jag vart rellativt duktig idag i alla fall.

Igår så lekte jag med Sandra, vi började med att gå ut en liten sväng med monstrena tills det började regna och vi begav oss in och kollade på Dare Devil som var helt okej faktist, om man inte räknar med hundarnas jäkla skällande och busande. Efter filmen så fick vi väldigt tråkigt så vi gick ut igen för att få nåt att göra och till våran glädje så hade det slutat regna och solen sken så vi bestämde oss för att gå på en lite längre skogspromenad för att få nåt att göra ett tag. Det var ganska skönt faktist om man inte räknar med dom blöta leriga stigarna vi gick på, men annars så var det jätteskönt väder och vi slapp möta nå folk på nästan hela vägen, ett undantag inträffade när vi nästan var hemma och vovvarna for iväg mot två stackare med hund men vad jag såg så vände våra odjur tillbaka till oss utan att hoppa på de stackars oskyldiga människorna.

I alla fall så var jag så sjukt hungrig så jag höll på att dö när vi kom tillbaka så jag var tvungen att gå hem och laga lite mat. Under tiden jag åt så höll jag lite kontakt med Sandra via IMVU där vi sedan bestämde att vi skulle se en film till.
Jag gick dit efter att jag hade hängt lite tvätt och vi tittade på första Harry Potter filmen, shiiiiiiit vad små och söta dom var i den.
Efter den filmen så kom Anders hem så jag mötte upp honom och vi gick hem.

En annan helt underbar sak som hände igår var ju att jag ÄNTLIGEN fick hem mitt brev om sommarjobb. Och tror ni jag fick jobb eller? JAAAA! Det fick jag, ett schema på 10 veckor låg i ett brev i brevfacket tillsammans med kontrakt och allt. Shit vad skönt det var. Äntligen så ska jag få jobba och tjäna lite pengar. Jag är lycklig!

På fredag åker jag, älsklingen och Leo ner till Märsta oxå. Jag kände att jag behövde klippa mig med tanke på att jag inte gjort det sen mamma skar bort mina lockar så egentligen så har jag ju inte mycket till frisyr. Jag ska testa syrrans frisör eftersom hon talat så gott om dom där. Eftersom syster min ska iväg helgen vi är där så har vi blivit lovade att låna hennes lägenhet att bo i under tiden. Älsklingen stannar tyvärr bara över helgen han måste sen åka hem och jobba, men jag och Leo ska stanna en vecka ungefär. Än så länge är det väl inte allt för mycket planerat för den veckan, vi får helt enkelt se vad som dyker upp.

Meen nu så ska jag dra mig ut en sväng med Leo och sen kanske börja laga lite mat innan jag sedan spenderar resten av kvällen med att titta på mitt efterlängtade avsnitt av One Tree Hill och ta det lugnt :)

Pusshej!

Det var två araber, och en fes.

Även fast dagen knappt har börjat så känner jag redan nu att det kommer bli en sån där som helst av allt hade sluppit...som man lika gärna hade kunnat sova bort.
Men vem vet det kanske ändras längre in på dagen.

Just nu så känns det bajs. Jag mår bara jättekonstigt. Jag misstänker att jag behöver med variation i min vardag, just nu så känns det som att allt bara upprepar sig...det händer liksom ingenting. Varför kan det inte bara hända nåt kul, nått spännande och annorlunda?
Jag börjar alltså bli extremt rastlös nu.

Annars så sitter den obehagliga känslan som jag skrev om igår kvar även idag, den finns där med mig på ett hörn som en liten ond djävul som sitter och viskar irriterande ord i örat på mig. Om den ändå bara kunde gå och DÖ! Uscha.

Men men nu ska jag vara lite social på msn en stund :)

Pusshej.

Du har inget att skämmas för. Alla ser roliga ut nakna

Jag vet inte om det är så att jag är den enda som känner såhär men ibland så känns det verkligen som det. Och det är nog nåt av det mest irriterande som finns. Att gå runt att känna att man är ensam om det...att hur jag än formulerar mig så kommer ingen förstå vad jag menar. Att inte få den där "Ja jag vet, jag brukar känna likadant-reaktionen" som är så skön på nåt sätt...typ betryggande.


I alla fall så har jag den där för mig välkända klumpen i magen och den illamående känslan. Detta är nåt som tyvärr brukar återkomma för mig, på sista tiden allt för ofta. Känslan är jättesvår att beskriva, den får mig bara att bli väldigt illa till mods och jag skulle mer än allt annat bara vilja skrika eller ha sönder nåt. Jag vill verkligen att det här ska få ett slut. Att ha den känslan konstant återkomma inom sig är verkligen ingenting jag önskar nån speciellt eftersom jag vet att det inte bara är mig den drabbar. Eftersom den på nåt sätt sätter igång nån gömd illska och irritation inom mig så drabbas ju självklart de stackare runt omkring mig.


Vad denna känsla beror på tänker jag inte gå in närmare på, men om någon känner igen den så kanske dom även har en aning om vad det är.


Jag vet dock att vissa tycker att det jag känner är väldigt töntigt och helt onödigt. Och visst det tycker jag med...som sagt så skulle jag verkligen vilja slippa dessa oerhört plågsamma tankar och känslor, men tyvärr så går inte sånt att styra.


Det enda jag vet är att jag inte tycker om den och skulle göra vad om helst för att slippa den. Men eftersom jag vet att källan kommer finnas kvar....den kommer inte att försvinna hur mycket jag än önskar att den bara skulle dö ut, så kommer den som sagt inte att flytta sig en millimeter.


I och försig så vet jag efter att ha läst lite om detta att jag inte bara kan skylla ifrån mig utan en stor del är ju mitt eget fel. Att jag känner ett illamående för mig själv och absolut inte bekväm i vad jag blivit av är en väldigt stor faktor i detta. Och jag vet att det är jag och BARA jag som kan göra nåt åt det sist nämnda. Nu gäller det bara att komma på hur, vilket jag har försökt med ett längre tag nu utan vidare resultat.


Men även fast jag har mycket att skylla mig själv så skulle det vara så sjukt skönt att höra dom tröstande orden "Jag förstår dig." Men just nu så känns det som att dom orden är väldigt långt borta.


Detta kan kanske bero på att jag aldrig riktigt öppnat mig och förklarat hur det verkligen ligger till, även fast jag gång på gång har försökt så hittar jag verkligen inte orden jag söker och det blir bara fel. Det går verkligen inte att förklara. Det är väl antagligen därför även detta inlägg blir väldigt virrit och mojsigt och jag klandrar er inte om ni/du inte förstår ett ord av vad jag försöker få fram.


Anledningen till att jag ens försöker skriva ner detta är för att jag ska slippa slå sönder nåt, skrika och gråta av panik. Det ger en liten lugnande effekt att få skriva ner hur jag känner precis som det kommer upp i huvudet.





Nej nu ska jag ta en dusch och lägga mig och läsa tror jag.





Pusshej!

Det var en gång en hund, en katt och en mal...

En flicka låg i soffan en sen kväll och läste en bok. Allt i lägenheten var tyst och utanför trängde mörkret in i genom fönstrena. Spänningen i boken var hög...flickan var helt inne i bokens handling då helt plötsligt en katt kommer flygande upp i soffan och efter katten kommer en stor hund springande, flickan flyger upp ur soffan helt förskräckt av det som just hänt. Hon tittar runt och försöker lista ut vad det var som skapat denna uppståndelse och ser något på väggen en bit över henne. Hon tittar närmare och ser att det är en mal som desperat kämpar för sitt liv, den försöker hitta ett säkert ställe att gömma sig på. Men till dens stora förskräckelse så följer katten med....malan träffas av flertal slag av kattens tass och tappar till slut balansen och faller ner i soffan katten tar detta tillfälle iakt och gör ett jätteskutt och landar med båda tassarna över den lilla malen. Man tror att hoppet är ute för malen och katten lyfter förvänansfullt på tassarna för att tugga i sig sitt offer men malen använder sina sista krafter till ett försök att rymma. Malen lyckas precis lämna soffan och komma upp i luften då den ännu en gång träffas av ett hårt slag av katten som inte är villig att ge upp. Katten har lyckats få ett hårt grepp om malen som sprattlar för sitt liv, till slut så lyckas den komma loss men trycks ner mellan dynorna i soffan. Katten inser snabbt vilket misstag hon gjort och letar för fullt mellan dynorna när hon såg malen försvinna. Man ser ur illskan börjar växa i kattens ögon men hon tänker inte ge upp. Precis när man tror att den lilla malen lyckats undkomma det grymma ödet som katten föberett för den så ser jag nåt sprattla till mellan klona på katten när hon drar upp tasen mellan dynorna. Malen lyckades tyvärr inte klara sig undan det grymma ödet....sekunder senare så tuggar katten i glatt i sig den lilla malen och skuttar lyckligt iväg och levde lyckligt i alla sina dagar.

Detta är en sann historia som inträffade för bara några minuter sen precis här....i mitt vardagsrum och flickan i början av berättelsen, det är jag. :P


Jaha fortfarande inget svar om jobbet tyvär. Efter att ha vart så glad och positiv efter mitt samtal med henne för snart en vecka sen så börjar hoppet sakta rinna ut kan jag erkänna. Men liksom hur svårt kan det vara att ringa då? Hon lät ju så jäkla positiv och så när jag pratade med henne. Suck säger jag.

Idag så har jag inte gjort mycket...eller har väl inte gjort mycket de senaste dagarna om jag ska vara ärlig. Anders har jobbat natt den här veckan vilket har lett till att jag vart uppe väldigt sent och tittat på film men läst en jäkla massa. Vilket har lett till att jag sovit alldeles för länge på morgonen. Väldigt meningslösa dagar vill säga.
Detta kan ju vara anledningen till att jag så sällan skriver blogg nu mera. Finns liksom inget att skriva...inte ens små händelser.

Meen nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite mer innan jag ska sova :)

Nattinatt.