Monster.

Det är just vad jag känner mig som. Jag har så himla dåligt samvete för mina känslor och tankar. Det är typ uppror inom mig. Jag vet liksom inte hur jag ska hantera mig själv ibland, jag är hur glad som helst men hur mycket jag än försöka låta bli så kan jag kan ändå inte sluta tänka "men jag då?". Vad är det för fel på mig? den enda känslan som borde infinna sig är lycka.

Jag vill verkligen inte känna så här. Förlåt.

Hmm...det här är det nog inte många som kommer att förstå nånting av men jag behövde bara få ur mig det på något sätt.